Känslor, tankar och allt som hör till!

Det är ingen som vet hur det känns att vara närstående till en person som är/har varit sjuk.
(Om man dock inte har varit i samma situation själv).
Och då menar jag inte sjuk som förkyld eller halsfluss eller något sånt.
Utan sjuk..
En sjukdom som man måste gå igenom långa behandlingar för att bli frisk igen.

Så fort någon nämner namnet på sjukdomen så ryser man i hela kroppen, Ibland har man lust att gräva ner sig under jorden.
En ny person har fått reda på saken.
Frågar mig hur denna (den anhöriga/sjuka) mår.
Ja vad säger man?
Jo han/hon mår jättebra och lever livet.
Nae precis..
Ibland när man får såna frågor har man lust att sätta sig på marken, skrika till personen att sluta fråga.
Gråta en skvätt och önska att allting var som vanligt.
Ibland kan det vara skitjobbigt att svara.
Nae han/hon går igenom behandlingar, mår bra från och till, ser framåt och försöker leva så normalt som möjligt trots detta.
Medans ibland är det lättare att prata om det.
Man kan svara på flera frågor, prata om saken utan att må speciellt dåligt.

Jag har pratat mycket om allting.
Vilket känns jätteskönt.
Men såklart håller jag endel inom mig också.
Känslor...
Eller tankar som kan ploppa upp i huvudet ibland.

Just nu började jag tänka framåt.
På min 20-årsdag som är nästa lördag.
Jag vill helst av allt i mina drömmars värld ha ett "kalas" för mig där hela min släkt och familj är samlad.
Både från pappas och mammas sida samtidigt.
Jag vill att ALLA ska skratta, vara glada och mår hur bra som helst.
Jag får dock inte uppleva den födelsedagen..
Jag vet helt ärligt inte vilka som kommer komma hit och fira mig och inte.
Jag vet inte vilka jag ska bjuda.


Jag är dock så otroligt glad över att ha den starkaste och finaste mamma på denna jord.
Hon är så otroligt stark.
Helt enkelt världsbäst!
Ingen, INGEN skulle vilja gå igenom det hon precis har gjort.
Jag lovar er!
Jag är så stolt över henne..

Även om jag inte kommer kunna fira min födelsedag med alla samlade.
Där alla skrattar, mår bra och är glada så betyder det mer för mig att ha min mamma här hos mig.
Eller nåja, vi sitter dock på två olika delar utav stan men hon är ändå här.


Jag älskar min mamma till månen och tillbaka tusen gånger om.
Tillsammans är vi starka.
Starkare än någonsin.

Innan jag skrev detta inlägg hade jag så mycket känslor inom mig.
Som nu har kommit ner på "papper".
Ibland känns det så otroligt bra att skriva av sig lite.
Det är just därför jag har denna blogg.
Och nu råkade detta inlägg handla om känslor, tankar, sjukdomar och min älskade älskade mamma.

Tack för att du finns här hos mig.
Fina du <3