söndag 25 september 2011

Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

För en tystnad genom väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från September till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstörd och allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar