Kärleken och dess känslor

Jag har så mycket känslor.
Så mycket känslor som vill ut från mig.
Hur mycket kärlek som helst att ge någon men ingen att ge det till.

Jag har en enorm saknad.
En saknad av närhet, kärlek och fina ord.
En stor saknad efter en famn att krama, en axel att luta huvudet emot och en hand att lägga min i. Eller en person som kramar om mig när jag vaknar på morgonen.
Som ger mig en puss och säger godmorgon älskling har du sovit gott?

Ibland är inte livet som man vill att det ska vara

Jag har tills för 5 månader sedan levt i ett förhållande.
Ett förhållande som har gått både upp och ner.
Ett förhållande med en underbar person som alltid fick mig på bättre humör när jag var ledsen.
Han hade den mest underbara famn som finns.
Kramarna var helt underbara. Man ville liksom aldrig släppa taget.
Jag känner fortfarande så mycket för denna kille.
Killen som jag blev tilllsammans med på min 15årsdag. Förhållandet som höll till det året jag skulle fylla 19.
Jag växte upp en tid med honom. Vi växte tillsammans, både som ett par och som enskilda personer.
Men kärleken rann väl ut i sanden.
Men vi hann med mycket under vårat förhållande.
Vi gjorde mycket roligt ihop och gick även igenom svåra tider.

Jag blev gravid men gjorde abort. Det fanns inte på denna världskarta att jag skulle kunna behållt det. Vi var ledsna tillsammans men samtidigt glada. För vi hade varandra.
Men som sagt, förhållandet tog slut och nu står man ensam kvar.

Ensam kvar med tanken om hur livet egentligen skulle kunnat sett ut.
Kanske hade inte saknat funnits då? Eller längtan efter de mest underbara kramar jag någonsin har fått?

Igår efter några månader såg jag honom.
Jag satt vid ett bord på ett uteställe i stan.
Han kliver in och sätter sig vid ett annat bord.
Han vid sina kompisar och jag med kompisar från mitt jobb.
Våra blickar möts för en millimeter kort sekund.
Jag hade hoppats på att han hade jobbat.
Så otroligt jobbigt att vara så nära men ändå så långt borta.
Jag gick på toaletten och kom tillbaka och då var han borta.
Men den korta tid fick mina tankar att komma tillbaka.

Nu vet jag inte alls när vi ses igen.
Jag saknar honom men inte det förhållandet vi hade.
Men egentligen tror jag inte att jag saknar honom utan mer någon person som ger mig samma kramar.

Lite tankar om dig!