En elegi för alla sorger den där hösten handla om.
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom.
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in.
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din.
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement.
Två ögonpar i tomhet från September till Advent.
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt.
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt".
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än.
För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Vi skulle klara vad som helst, Vi skulle aldrig säga nej.
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar