Bara så du vet har jag inte glömt bort det. Och jag kommer aldrig göra det heller..

Man borde inte kolla på det fast man gör det ändå.
Hjärtat slår snabbare, man blir kall i kroppen och får en klump i magen.

Ibland gör man misstag.
Alla har gjort misstag.
Men det där var inga misstag för det var flera..
Du krossade mig.
Jag låg som hjälplös på marken men du fortsatte stampa på mig.

Jag har fortfarande stora ärr efter det och de kommer aldrig att läka.
Hur mycket jag än vill. Hur mycket jag än önskar att det aldrig hände så kommer de aldrig att läka.
Ibland glömmer man bort det helt och slutar tänka för en sekund.
Sen blickar man tillbaka och orden står som inprintat i huvudet på mig.
Konversationerna..
Det blir bara fler och fler för varje gång jag läser.

Jag borde sluta läsa.
Jag borde radera, stänga ner, ta bort, låta det försvinna föralltid.
Men det är inte så lätt.

Du står mig så nära men för en sekund så var du så långt borta.
Glöm aldrig bort att det var du som gav mig ärren som aldrig kommer att läka.
Som jag alltid kommer bära med mig och som alltid kommer förstöra det vi har.
Men det är du som betyder så mycket för mig ändå.

Man ska blicka framåt och glömma bort det som var.
Jag undrar bara fortfarande varför?

VARFÖR?